Som om det vore 2005

Jag har skrivit så många hundra ledartexter och PM och syrliga tweets i mina dar, och en hel (halv) bok, men i mitt huvud snurrar sedan en tid en helt annan slags funderingar, mer ofärdiga. Jag kom på att jag längtade efter bloggar, jo faktiskt. Den där blandningen av det snabba, det som inte behöver vara helt färdigtänkt eller innehålla en fullständig tes. Det som inte är sociala medier-optimerat kanske. Att få pröva en tanke i text. Jag vet inte om jag kommer fortsätta ha lust, men jag längtar efter att våga testa, så nu gör jag det. Startar en blogg, som om det vore 2005!

Hope as reason? Det kommer från året i USA, jag hade läst en kurs med ekonomen Dani Rodrik och den brasilianske vänsterfilosofen Roberto Mangabeira Unger. Vi blev hembjudna till Roberto Unger, till det gula huset bakom den stora idegranen. Han längtade också efter samtal. Mötena hemma hos honom var som fortsatta seminarier, fast med portvin.

Jag var trött på mina egna tankar om politik, ledsen och sönderkörd efter sju år i debattstormens öga och särskilt efter det då gångna året av tröstlös och uppslitande debatt om flyktingkrisen. Hos Unger fanns det jag saknat: nyfikenhet, hopp, glädje, en idé om hur tekniken kunde användas i människans tjänst, en övertygelse om människans storhet och kapacitet att växa. När vi skildes åt fick jag hans bok med en dedikation, den var personlig, han tittade på mig med den där skarpa glimten. “Hope as reason” skrev han, det kändes som en utmaning och en bekräftelse på samma gång.

Hopp som förnuft, och hopp som mening.

Jag tänker lite på de orden nästan varje dag.

PS. Det kommer bli mer Unger här, jag har beställt hans nya bok The Knowledge Economy som verkar spännande. Men nu vet ni varför bloggen heter som den gör.

One thought on “Som om det vore 2005”

  1. “He who destroys a good book kills reason itself.”

    (Ett citat jag känner igen från ett datorspel, i spelet forskar man fram olika teknologier allt eftersom. Varje nytt framsteg belönas med ett litet citat. Citatet ovan får man höra när man forskat fram skrift, writing, tidigt i spelet.)

    För att parafrasera, “he who destroys your blog kills reason itself”.

    _________

    Angående seminarier….. Tyvärr kändes vissa av de seminarier jag hade när jag pluggade ibland mest som nåt slags läxförhör som både lärare och studenter ville lämna så fort som möjligt när alla punkter var avklarade. Förståeligt kanske, eftersom lärare kanske tröttnar på att gå igenom samma saker på den mest grundläggande nivån med 6-7 seminariegrupper. Och många studenter (jag också ibland) verkade så försiktiga att de gärna höll sig till att säga det de läst istället för att mer fritt säga vad de själva tyckte. Fast det är väl också förståeligt, det viktigaste som student är ju ändå att bli godkänd.

Leave a Reply to Simpan Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *